Nationella minoriteter

Riksdagen har beslutat om en minoritetspolitik och ett erkännande av fem nationella minoriteter och deras språk. De fem nationella minoriteterna och minoritetsspråken är:

judar – jiddisch
romer - romani chib (flera dialekter)
samer – samiska (nio varieteter)
sverigefinnar – finska
tornedalingar - meänkieli

Alla fem minoriteter har funnits i Sverige under mycket lång tid. Judar har bott här sedan 1600-talet och romer sedan 1500-talet. Samerna är ett urfolk och har levt i Sverige sedan urminnes tider. Tornedalingar och sverigefinnar har funnits i Sverige sedan långt före den svenska statsbildningen. Sverige och Finland var under mer än sexhundra år, fram till 1809, ett och samma land.

År 2000 anslöt sig Sverige till Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. I samband med det infördes minoritetspolitiken som ett eget politikområde inom den svenska statsbudgeten. Det övergripande målet med minoritetspolitiken är att ge skydd för de nationella minoriteterna och stärka deras möjligheter till inflytande, samt stödja de historiska minoritetsspråken så att de hålls levande.

Regeringen reformerade minoritetspolitiken år 2009 och presenterade en strategi samt lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Lagen gäller i hela Sverige och innebär att:

• minoritetsspråken ska skyddas och främjas
• de nationella minoriteterna ska kunna behålla och utveckla sin kultur
• förvaltningsmyndigheter är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i egna frågor.

Den 1 januari 2019 reviderades minoritetslagen så att rättigheter och skyldigheter stärktes ytterligare. Alla kommuner och regioner är nu till exempel skyldiga att anta mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och dessa ska på begäran kunna lämnas ut till Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget som är uppföljningsmyndigheter för minoritetspolitiken.

Enligt minoritetslagen är alla kommuner skyldiga att skydda och främja finska och andra nationella minoritetsspråk, även om de inte tillhör något förvaltningsområde. Detta innebär att sverigefinnar över hela landet har rätt att lära sig, utveckla och använda sitt minoritetsspråk oavsett om deras hemkommun hör till förvaltningsområdet eller inte.

• Myndigheter är skyldiga att informera personer som tillhör någon av de nationella minoriteterna om deras rättigheter i hela landet.
• Barn som går i skolan har rätt till modersmålsundervisning i finska från första klass, var de än bor i Sverige.
• Alla Sveriges kommuner är även skyldiga att erbjuda äldreomsorg helt eller delvis på finska, om det i kommunen finns tillgänglig personal med kunskaper i finska.

Tre av de nationella minoritetsgrupperna har speciella rättigheter. Dessa är sverigefinnar, samer och tornedalingar.

I dag ingår 66 kommuner i det finska förvaltningsområdet, 25 kommuner i samiskt förvaltningsområde, 9 kommuner i förvaltningsområdet för meänkieli och 16 regioner är med i ett eller flera av de tre förvaltningsområdena (år 2022).

En kommun kan ansluta sig till ett eller flera av dessa. Minoritetslagen säger att de sverigefinnar, samer och tornedalingar som bor i en kommun som tillhör ett förvaltningsområde har rätt att få förskola, äldreomsorg och information på finska, samiska och meänkieli.
Kommunen ska därför erbjuda förskoleplats, hemtjänst eller äldreboende där finska, samiska och meänkieli används helt eller till en väsentlig del och de ska kunna ge information och service på minoritetsspråken.

När en kommun ingår i förvaltningsområde, erhåller man statsbidrag. Det är Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget som fördelar statsbidrag till kommuner och regioner som ingår i förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska.

Karlskoga kommun blev 1 januari 2012 blev finsk förvaltningskommun. Det innebär att sverigefinnar i kommunen ska stöttas när det gäller till exempel möjligheter att tala finska, att behålla och utveckla sin kultur och att ha inflytande i frågor som berör dem.

Regeringen godkänner ansökan från kommuner som vill bli finsk förvaltningskommun. Det är sedan Länsstyrelsen i Stockholms län som samordnar förvaltninskommunerna och följer upp att kommunerna använder de statliga medel som delas ut varje år till att driva en verksamhet i enlighet med Sveriges minoritetspolitik.

Kommuner som ingår i finskt förvaltningsområde ska:

• informera sverigefinnar om deras rättigheter i enlighet med minoritetslagen
• skydda och främja det finska språket
• främja sverigefinnarnas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i kommunen
• främja barns utveckling av en kulturell identitet
• främja användningen av det finska språket
• ge sverigefinnar möjlighet till inflytande i frågor som berör dem genom samråd
• ge den enskilde rätt att använda finska språket skriftligt och muntligt i kontakter med kommunen
• ge enskilda rätt att få tillgång till äldreomsorg och förskola helt eller till väsentlig del på finska.

I dagsläget har ca 11 procent av Karlskogas befolkning sina rötter i Finland. Arbetsinvandringen till Karlskoga var stor i slutet av 60-talet och i början av 70-talet. Under den tiden flyttade omkring 100 000 finländare till Sverige. Många flyttade till Karlskoga och började arbeta på Bofors eller Kilsta.

Rådet består av förtroendevalda från samtliga nämnder i kommunen och representanter från sverigefinska organisationer i kommunen. Ledamöter och ersättare i sverigefinska rådet utses av kommunstyrelsen. Föreningarna och nämnderna nominerar sina ledamöter och ersättare. Rådets ordförande är kommunstyrelsen representant. Kommunens minoritetsstrateg är föredragande i rådet. Sekreterare i rådet är en av kommunstyrelsens ledningskontor utsedd tjänsteman.

Vid frågor rörande nationella minioriteter vänligen kontakta kommunens minoritetsstrateg.

Telefon: 0586-614 11
E-post: anne.agren@karlskoga.se